Levande organismer och energiutbyte, självreglering

Allt liv på jorden har sedan uppkomsten av organiskt liv och fram till idag utvecklats och existerar endast i en miljö där olika fysiska fält ständigt är närvarande: gravitation, elektromagnetiska strålningar från solen och andra kosmiska objekt, jordens magnetfält och så vidare. Därför är biologiska objekt känsliga för förändringar i dessa fält och kan dessutom inte existera utan dem.

Det finns en tillräckligt välgrundad åsikt att den energi som den mänskliga kroppen förbrukar per dag endast täcks till 15-17% av den mat som konsumeras. Om all energi kom från maten skulle vi behöva äta upp till 40 kg mat om dagen!

Energins form av fält kommer till människan utifrån, genom så kallade energicenter (chakran) och biologiskt aktiva punkter på huden - platser där de kända energikanalerna från österländsk medicin kommer ut på ytan.

Utan ömsesidig energi- och informationsutbyte mellan biologiska objekt och omgivningen skulle livet vara omöjligt. Det är känt att alla levande celler, inklusive den mänskliga kroppen, är källor till elektriska och magnetiska svängningar, och ju mer komplex uppbyggnaden av en flercellig och vävnadsrik organism är, desto högre är spektrumet av de elektromagnetiska fält som avges och uppfattas av denna organism.

Vid undersökning av strålning från biologiska objekt och de fältpåverkan de upplever har det noterats att energin i denna utbyte är mycket liten och kan uppgå till enstaka tiotals mikrowatt per 1 kv.cm vid objektets yta. Detta har försvårat deras registrering (det fanns inga sådana högprecisionsmätinstrument). Varje biologiskt objekt är enligt fysiska begrepp ett öppet icke-linjärt system som upprätthåller sin stabilitet genom att ta emot energi utifrån, vilket är en nödvändig förutsättning för dess existens som ett icke-jämviktsystem.

En tydlig exempel på ett öppet icke-linjärt system kan vara en leksak - en snurra, som för att bevara sin rörelse behöver en upprepande extern snurrning. På grund av icke-jämvikten i biosystem är den huvudsakliga faktorn för att skapa svängningar i dem verkan av organiserat kopplade svängningsprocesser i olika våglängder: ord, musik, reflekterat ljus från olika objekt, spin-vågor av polarisation från olika lösningar och växter, etc. Stabiliteten hos icke-jämviktsbiosystem kan endast vara dynamisk, och lagret av stabilitet i biosystemet beror direkt på kraften av svängningsprocesserna.

Den huvudsakliga mekanismen som stöder svängningsprocesser i kroppen är asymmetri. Detta innebär särskilt förekomsten av olika optiskt aktiva vätskor, stereoisomerer, där det i evolutionens process har realiserats en strikt regel för deras urval. Enligt dessa regler ska fetter och kolhydrater i människokroppen och djur endast ha högra stereoisomerier (dvs. förmågan att avvika ljusstrålen åt höger), medan aminosyror endast ska ha vänstra stereoisomerier (de avviker ljusstrålen åt vänster). Denna kombination av stereoisomerer i levande organismer kallas regeln om kiral renhet och är uppenbarligen en nödvändig förutsättning för tillräcklig kraft i svängningsprocesserna och därmed stabiliteten hos biosystemet. Tack vare svängningsprocesserna och de informationsvirvelmagnetiska svängningarna som uppstår därigenom sker en koppling mellan celler, organ och funktionella system som förenar organismen till en enhetlig helhet, sammanlänkad av rytmiska processer.

Människokroppen är ett djupt självorganiserande och självreglerande system, bestående av hierarkiskt självliknande cellstrukturer, kopplade till varandra genom informationsvågfält som bildar en elektromagnetisk informationsstruktur för den enhetliga organismen, kapabel till autoreglering och reaktion på externa liknande (resonanta) påverkan från informationsvågfält i människans livsmiljö.