Levande organismer och energiutbyte, självreglering
09 May, 2025
5,889 visningar
Alla levande varelser på jorden, från ögonblicket för uppkomsten av organiskt liv till idag, utvecklas och existerar endast i en miljö där olika fysiska fält ständigt finns närvarande: gravitationell, elektromagnetisk strålning från solen och andra rymdobjekt, jordens magnetfält, etc. Därför är biologiska objekt subtilt beroende av förändringar i dessa fält och utan dem kan det inte heller existera.
att människokroppens energiförbrukning per dag endast täcks med 15-17 % av den konsumerade maten. Om all vår energi kom från mat skulle vi behöva äta upp till 40 kg mat per dag!
Energi i form av fältenergi kommer till en person utifrån, genom de så kallade energicentra (chakran) och biologiskt aktiva punkter på huden - platser där energiledande meridianer (kanaler) kända från österländsk medicin kommer upp till ytan.
Utan det ömsesidiga utbytet av energi och information mellan biologiska objekt och miljön skulle livsobjekt och miljö vara omöjligt. Det är känt att alla levande celler, inklusive människokroppen, är källor till elektriska och magnetiska vibrationer, och ju mer komplex struktur en multicellulär och multivävnadsorganism är, desto högre frekvensspektrum av elektromagnetiska fält som emitteras och uppfattas av denna organism.
När man studerade strålningen från ett biologiskt objekt och fältpåverkan som uppfattas av det, noterades att energierna för detta utbyte är mycket låga i intensitet och kan uppgå till enheter eller tiotals mikrowatt per 1 cm 2 vid objektets yta. Denna omständighet gjorde deras registrering svår (det fanns inga sådana högprecisionsmätanordningar). Varje biologiskt objekt är, enligt fysiska begrepp, ett öppet olinjärt system som bibehåller sin stabilitet på grund av tillförseln av energi utifrån, vilket är en nödvändig förutsättning för dess existens som ett icke-jämviktssystem.
Ett bra exempel på ett öppet olinjärt system kan vara en leksak - en topp som kräver upprepade externa vridningar för att behålla sin rörelse. På grund av biosystemens ojämvikt är huvudfaktorn för att generera svängningar i dem verkan av organiserade svängningsprocesser i olika vågområden: ord, musik, reflekterat ljus från olika föremål, spinnvågor av polarisering av olika lösningar och växter, etc. Stabiliteten hos icke-jämviktsbiosystem beror bara på den dynamiska oscillationens marginal av ett biosystems stabilitet, och marginalen för oscillationen av ett biosystem. processer.
Den huvudsakliga mekanismen som stöder oscillerande processer i kroppen är asymmetri. I synnerhet är detta närvaron av olika optiskt aktiva flytande medier, stereoisomerer, i vilka en strikt regel för deras val implementerades under evolutionsprocessen. Enligt dessa regler bör fetter och kolhydrater i människo- och djurkroppen endast ha rätt stereoisomerism (dvs förmågan att avleda en ljusstråle åt höger), och aminosyror bör endast ha vänster stereoisomerism (de avleder en ljusstråle åt vänster). Denna kombination av stereoisomerer i levande organismer kallas regeln för kiral renhet och den verkar vara en nödvändig förutsättning för tillräcklig kraft för oscillerande processer och följaktligen biosystemets stabilitet. Tack vare oscillerande processer och de resulterande informationsvirvelmagnetiska oscillationerna uppstår en koppling mellan celler, organ och funktionella system som förenar kroppen till en enda hel gemenskap kopplad till rytmiska processer.
Människroppen är ett djupt självorganiserande och självreglerande system, bestående av hierarkiskt självliknande cellulära strukturer sammankopplade av informationsvågfält, som bildar en elektromagnetisk informationsram av en enda organism, kapabel till autoreglering och svar på externa liknande (resonanta) influenser från informationsvågfält i den mänskliga miljön.
